Livstecken.

Ja, jag lever. Men har varit allt för mycket för att jag ska ha orkat blogga.

Nu är det så att jag är singel, alltså inte tillsammans med Simon mer. Det funkade inte. Vi funkade inte. Men hoppas att vi kan återgå till vårat gamla oss. Men känns svårt nu pga. den där karln. Han ska då göra allt så himla svårt :/ Men vi får väl se vad som händer. Han bor fortfarande här, på min soffa. Så är lite dålig stämning i läggan min. Men ska nog bli bättre. Han ska skaffa eget och flytta ut så fort som möjligt. Tråkigt att det slutar såhär men jaa.. Vad ska man göra? funkar det inte så funkar det inte.

Annars är allt superbra! På lördag ska jag ut på galej, igen. Har blivit ganska många helger nu på senaste.. Men kul har jag haft det! Nästa helg åker jag till världens underbaraste i Umeå, alltså min syster och Johannes :) Jag längtar nåt fruktansvärt!

Pratade med Julia igår på skype. Det var så himla kul att höra hennes röst! Hon är ju i Afrika som volontär nu, och jag saknar henne så! Underbara människa :)


Nu ska jag börja om på nytt och leva mitt liv.

over and out

.

Bloggtorka, jag vet. Men jag har inte haft lust att skriva. Så då har jag inte gjort det, helt enkelt.

Idag har jag varit med Bosse till veterinären. Han har fått sina bollar knipsade. Så nu ligger han och sover så sött på mattan med endast en liten skinnpåse mellan benen. Min söta gosse :)

I helgen ska jag jobba, och Simons bröder kommer hit. Fast jag har fixat så jag i alla fall gå på fest på lördagkväll. Det ska bli awesome! Johanna och Hanna fyller år så det bli black and white fest. Åh vad jag längtar! Kul kul!

Nu ska jag följa Ida på stan och kolla jacka. Sen blir det middag och långpromenad med Jiddra! :)


Jag är så kluven.Vet inte vart jag ska ta vägen när det gäller oss. Det går inte att prata med dig, du svarar inte. Det går inte att kommunicera med dig över huvudtaget. Det är enerverande. Du beter dig så omoget. Jag blir så besviken. Det var ju inte såhär det skulle sluta mellan oss. Det var ju du & jag mot världen. Det var verkligen så jag såg på det. Du och jag som alltid har funkat så bra. Vi har varit bäst tillsammans. Oavsett vad. Men nu är det inte så längre. Nåt har förändrats. Jag vet inte var det gick snett. Men snett har det gått. Jag älskar dig mer än någonsin. Men jag orkar inte med vad som helst. Jag måste tänka på mig själv i det här läget. Det funkar inte att behandla en människa som du gör. Jag lever i dåtid. Det vet jag själv. Jag vill leva i framtiden, så som jag hoppas att det ska lösa sig. Men jag måste inse att dåtid och framtid inte existerar nu. Det är nu och inte då eller sen. Men det är så himla svårt. Så jäkla jobbigt. Du var ju min dröm. Du var ju mitt allt. Synd att du har fått det att ändras. Älskade älskade du. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Snälla, hjälp mig


over and out