En bortglömd glädjetext.

Idag satt jag och kollade igenom massa gamla grejer från tiden i Öjebyn. Massa texter och bilder. Så hittade jag ett dokument, "Sannas brev". Då kom jag ihåg. Då blev jag påmind om hur glad jag var när jag fick denna text av henne. Så oerhört omtyckt och älskad jag kände mig. Sanna Krans, vi pratar inte längre. Men jag tänker på dig ofta. Du har det inte lätt nu :/ Tänkte lägga ut texten, så att ni får se vilken underbar människa Sanna är. Så otroligt omtänksam. Tack Sanna, du fick mig att le med mitt solskensleende idag :)


Jag vet hur alla har förmågan att säga
det är bara att glömma och gå vidare,
men sånt blir tusen gånger svårare
när det gäller en själv, finaste
och jag önskar jag kunde läka dina sår
och lova att det kommer att bli bättre snart
men jag vet ju själv hur det är
att förlora någon man älskar

Jag vet att bakom det där leendet, älskade
finns hundratusentals frågor som kanske aldrig får ett svar
eller så får du svar som gör lite för ont för att höras
och de säger att bortom regnet finns det solsken
men du vet att det inte är allt för mycket att hoppas på
för det enda som faller till marken för tillfället är du och dina tårar
och hur mycket jag än vill ta emot dig då
och få dig att le alla de där solskensleendena igen
så ser jag smärtan i varje steg du tar, i varje andetag

Jag brukar inte våga säga att jag vet hur det känns
men den här gången vet jag alldeles säkert
jag vet hur jävla vilsen man blir och hur många kartor och kompasser
man än har till hjälp så finns det ingen som talar om för dig
hur du klarar dig ur det här, hur du kanske kan hitta rätt spår igen
jag vet hur det känns, som att någon hugger en med kniv i hjärtat
men själva känslan man får när det väl händer är ändå obeskrivbar
det gör inte bara ont. det gör ont gånger tusen miljarder
och inte ens det räcker till för att beskriva din smärta

Du har fått vara med om för mycket nu,
har sett för många du älskar försvinna ur ditt liv
och tappat lite av tron på dig själv
du ser inte hur förbannat vacker du är,
hur glad du gör andra och hur många tårar
du hindrat från att lämna mina ögon

Jag tror inte att du förstår hur älskad du är,
hur många som mer än gärna skulle ge bort
all sin lycka till dig om du bara log med hela ansiktet igen,
sådär som du gjorde förr, vännen. Sunshine
du vet väl att det inte är någon tillfällighet att du kallas så?

Nu finns det istället något trasigt som tagit plats i dina ögon
och de säger ju att ögonen är själens spegel
så jag blir rädd för vad jag ser men stannar och ber
för att du åtminstone klarar dig igenom det här
jag skulle kunna samla ihop alla plåster och all tejp i hela världen
för att göra dig hel igen, men jag vet att det inte räcker

Allt du behöver, egentligen, är kärlekkärlekkärlek
och jag lovar - Jag ska ge dig den så länge vi andas

Linda,

Jag tror inte ens att hon vet
att jag nämner henne vid titeln
mitt hjärtas ängel

Hoppas att du har någon som skriver sånt här till dig också Sanna!


over and out